Linbaneakningen kanndes som att det skulle bli de sista jag gjorde har i livet, var oerhort glad over att vara vid liv nar jag kom ner pa marken igen! Precis som raftingen visste vi inte alls vad som skulle handa innan vi borjade, det visade sig att vi skulle hanga fran selen i linor i djungeln och aka fran trad till trad hogt upp mellan stallningar som de byggt pa traden. Det var som en rundtur genom regnskogen, eller over regnskogen. I borjan gick det bra, vi akte korta strackor och det gick inte sa fort, plotsligt hamnade vi pa en hog kulle over sjalva skogen, darifran skulle vi aka en halv kilometer OVER traden! Sjalvklart borjade det regna da, det finns ju en anledning till att det heter regnskog (det regnar MYCKET har, mer an en sekund i regnet och du ar helt genomdrankt). Den turen var riktigt laskig, sarskillt eftersom linorna blev hala av regnet vilket gjorde att det gick riktigt fort.

   
Sjukt kul! Jag, Vera och en tjej fran brasilien i valdigt vackra hjalmar!

Efter linbaneakningen igar gick jag och Vera hem till hennes familj, da forstod jag hur fattig min familj ar, Vera har ett eget hus pa tomten bara for henne medan jag har ett rum som luktar mogel i ett litet hus det regnar in i. Vi gick hem till mig efterat och Vera kunde inte forsta hur jag kunde sta ut dar (inte jag heller faktiskt). Vera sa att man kan byta familj, det ar bara att prata med Randall, den ansvariga pa skolan men jag vill inte det. Det ar ett aventyr for mig att bo dar, och jag kommer nog aldrig att uppleva nagot liknande igen sa jag ska bo kvar. Men den storsta anledningen till att jag bor kvar ar att jag alskar min familj har, de har verkligen tagit mig till sig, jag kanner mig som en i familjen nu och de ar sa snalla jamt och det vager mycket hogre an att bo bra. Det ni! Det trodde ni nog inte om mig! :)


Mitt lilla men mysiga hus med Costa Ricas basta familj i! Jag bor i rummet langst till vanster, bakom traden.