Är nyss hemkommen från äventyret i Baranquilla, eller inte direkt, vi kom hem redan i lördags, men vi hade med oss ett gäng bogotanos som vi har underhållit tills igår kväll, så det har inte funnits mycket tid för annat.

 

Vi åkte som sagt till Baranquilla i torsdags, en stad 2 timmar väster om  Cartagena, också på den karibiska kusten, så nära men väldigt annorlunda,  inte speciellt fin stad, väldigt smutsig och liksom slarvig, och här fanns inga  turister, vilket är trevligt om det inte vore så att jag blev totalt utstirrad var vi  än var. Men vi hade kul där! På fredagen gick vi på Calle 13-konserten och  den var helt magisk. Sen drog jag och fem colombianos ut på stan och  dansade hela natten, värsta lyxen att gå ut ensam tjej med fem  colombianska killar, man får dansa sjukt mycket!

 

På lördagen tog vi med gänget till Cartagena och fortsatte dansa tills fötterna blödde (på riktigt). Den roligaste utekvällen hittills, innehållandes besök på två av mina favoritställen här, Bazurto som spelar champeta (jag måste skriva mer om champeta, afrocolombiansk musik som jag nog aldrig kommer att lära mig dansa till, men älskar att försöka!), och Tu Candela där de natten till ära spelade Rednex och Doctor Alban!! Hallå liksom!

 

Det var skönt att komma tillbaks till Cartagena, det är liksom hemma nu, men det är trist att Senens kompisar har åkt hem till Bogota, det var så himla roliga, efter att ha hamnat mitt i en colombiansk grabbhelg har jag berikat min spanska med massa nya slang och svärord!

Igår hängde vi hela dagen på en strand här i närheten, frossade i patacones (det absolut bästa jag vet i colombiansk matväg), och tog det lugnt. Tills ett domedagsväder drog in, på bara några sekunder flög tak av, sand blåste upp och himlen blev kolsvart, när vi kom in till Cartagena var hela stan utan el, och det blixtrade över hela himlen, det var det värsta ovädret jag någonsin sett, idag är elen tillbaks och det är dags att plugga ikapp de här dagarna, dvs, inte blogga mer, idag iallafall.

Jag älskar verkligen att vara här, jag älskar att vakna av catragenaljuden, bilar som tutar, skrålande musik från någon radio i närheten och gubbar som går omkring med sina vagnar och vrålar ut vad de säljer, att ha en colombian som gör iordning frukosten medan jag sover, jag älskar att varje dag bära min tunga väska med dator och böcker och gå genom Getsemanis vackra gator, heja på alla försäljare, samma varje dag, den gamla gubben i hörnet som varje dag säljer vattenmeloner utanför la havanna med världens största tandlösa leende, att gå längs calle media luna till "mitt" fik, beställa en färskpressad juice och plugga (jag älskar till och med att plugga!). Jag älskar att på kvällarna gå till placa trinidad som ligger precis utanför vårt hus där barn spelar fotboll, några abuelos har släpat ut en TV och kollar på fotboll, där det alltid finns någon man känner, eller någon ny man lär känna.

 

Vilken tur jag har som kan vara här det här året! Att jag kunde skaffa mig den här underbara vardagen här.

 

Här bor vi! Rummet högst upp med balkong är vårt, längst ner finns en pool, och runtomkring massa grymma grannar!

På torsdag tar vi två nätters paus i Cartagenalivet och åker till Baraquilla, för att gå på Calle 13spelning, mitt absoluta favoritband, som gjort en av de finaste låtarna som finns om latinamerika:

Vill först säga att gud va roligt att så många har hittat hit! Jag tar tillbaks allt jag sa tidigare om att jag inte ville att många skulle läsa min blogg, sprid den för vinden! Jag är beroende av besöksstatistik och kommentarer!

 

Sen skulle jag vilja försvara mig lite, många av er hade åsikter om min packning, att jag tog med mig alldeles för mycket kläder, nu kan jag äntligen visa varför. Cartagena är ingen stad för shopping, modet är, lite annorlunda skulle man väl kunna säga.. Så jag ville verkligen försäkra mig om att jag hade med mig det jag behövde för 10 månader så jag slapp köpa något av följande:

 

Så, om jag kommer hem och sportar ett par gröna piratbyxor, nått väldigt urringat med paljetter eller något annat förskräckligt, då är det ert fel, alla ni som tvingade mig att åka utan övervikt i bagaget. Bara så ni vet.

 

I övrigt har en vardag äntligen infunnit sig, jag och Senen bor ett jättehärligt hus i vårt favorikvarter i Getsemani, precis vid det vackra torget Plaza Trinidad där det alltid händer något (häromdagen hade de utomhusbio och visade filmen Los colores de la montana, se den!), vi har pool, balkong, walk in closet (som jag kan fylla med alla nya fina kläder jag måste köpa). Jag pluggar under de varmaste timmarna, sen hänger vi mest runt, andas Cartagena, äter världens godaste mat och tar långa promender genom stan i kvällssol, den här staden gör mig knäsvag, jag försöker ta kort på allt vackert men det fastnar liksom inte, jag gör ett nytt försök snart, jag vill så himla gärna visa er hur en stad ser ut som får en att bryta upp allt och bara flytta dit.