Nu har min praktik borjat dra igang ordentligt och jag kanner mig mycket battre an forut sa nu kanns det mesta mycket battre, det var tungt att vara sjuk forra veckan men det blir desto lattare nar jag massa folk darhemma som verkar bry sig om mig! Det gor mig glad och pa natt satt friskare!

Nu jar jag som sagt fatt in lite rutin pa tidningen, kanns bra. Men den totala forvirringen finns fortfarande dar, inte bara nar det galler spraket, utan aven hur manniskor beter sig som jobbar pa tidningar. Jag har alla dagar varit pa flygplatsen har i Merida for att vara med pa politiska presskonferenser, och de ar manga da det ar val av ny guvenor pa sondag. Dar ar det alltid ungefar samma manniskor, fotografer, journalister och annat viktigt folk och nu borjar de kanna igen mig och jag har till och med kommit i kindpusstadiet med vissa av dem, det ar trevligt. Det markliga ar att jag, inom loppet av tva timmar den har morgonen, hinner fa telefonnummret av tre olika manliga "kollegor" som vill ses, dejta eller visa mig stan! Det hela gor mig valdigt nervos eftersom jag antagligen kommer fortsatta traffa dessa manniskor i tva veckor till, de kommer alldeles snart att upptacka att jag inte alls kommer att ringa dem. Har ni nan bra ide hur jag ska slingra mig ur den har situationen?

Anledningen till att man ar sa popular harnere ar ratt latt att klura ut. Har i Merida finns knappt turister, och de fa som finns traffar sallan de som jobbar pa tidningar. Sa nar da jag kommer, med sjukt blek hud och blaa ogon blir det lite av en uppstandelse. Tva fotografer har vid flera tillfallen borjat ta flera kort pa mig, vilket gor mig sjukt nervos. Och mannen har ar valdigt flortiga mot alla tjejer, forstar inte riktigt hur de kvinnliga journalisterna star ut eller hur de manliga orkar halla pa hela tiden. Den enda som inte ar flortig mot mig alls ar journalisten jag gar med, han daremot anvander mig som natt sorts lockbete for att fa uppmarksamhet av de han vill intervjua. Sa fort det kommer nagon av betydelse foser han fram mig for att halsa, mycket markligt.

Men det ar riktigt intressant att vara med och se hur politiken fungerar har nere. Det finns massor att beratta om detta men kortfattat kan jag saga att det ar mer dramatiskt har an hemma. Presidenten Hugo Chavez ar alskad av de fattiga och hatad bland medelklassen och de rika. Anledningen ar de rika blir av med sina agor och de fattiga far mer, extrem socialism skulle jag kalla det for. Det ar valdigt svart att sjalv skapa sig en uppfattning om huruvida han ar bra eller inte, situationen har ar sa olik var darhemma att det ar svart for oss att se bra losningar, om de ens finns. Fattigdommen ar stor har och darfor har Chavez kvar sin popularitet, och visst ar det bra att bekampa fattigdommen eftersom den ofta leder till kriminalitet och andra problem, men att lata oskyldiga manniskor lida for att hjalpa andra ar fel satt tycker jag. Ett annat problem ar att om man rostar emot Chavez och hans parti kan man inte fa jobb inom statliga foretag mer, vilket minskar chanserna ratt mycket att fa jobb, det luktar diktatur langa vagar och plotsligt kanns det inte lika jobbigt att ha Reinfeldt darhemma. Han leder iallafall inga millitarkupper och annat hemskt for att uppratthalla sin makt.

Tro det eller ej, men jag har fatt tag i internet har ute i ingenstans! Idag har jag och de svenska tjejerna sagt hejda till gruppen och akt till en stad som heter Sant Elena, har ska vi sova en natt for att imorgon aka over till Brasilien och shoppa, sen bar det av hemmat till Playa Colorada igen innan jag aker till Merida pa lordag.

Att saga hejda till alla andra idag var det varsta hittils pa den har resan, vi har kommit varandra sa nara att vi har blivit som en stor familj, gar nu omkring med en stor klump i magen och saknar dom sa mycket. Som tur ar kommer jag att traffa nagra av dem igen, svenskarna Daniel och Erik kommer till Merida min sista vecka tillsammans med Sibylle fran Tyskland och Leslie fran Schweiz kommer till Colombia ett par dagar efter mig. Sa jag far trosta mig med det, och med att tanka pa vilken tur jag har som har fatt traffat alla dessa toppenmanniskor!

Nu till vad jag har sysslat med de senaste dagarna, hall i er (sarskillt du pappa, du kommer nog inte tro mig nu, men jag har varit i vildmarken, sovit i talt och varit utan elektricitet i fem natter, och jag gillade det! Det du!)

Dag 1 I Torsdags morgon lamnade vi lodget och akte i tva Jeepar genom Venezuela, en lang dag med alldeles for mycket folk i samma jeep massor av timmar. Nar vi antligen kom fram till campingplatsen var det redan morkt och det forsta vi far veta ar att det nagra dagar tidigare varit ranare dar som skjutit agaren tre ganger. Sa under kvallen och natten hade vi millitarer dar som vaktade, nar vi precis skulle krypa in i vara tralt kom en bat och millitarerna laddade sina vapen, men det kom inga ranare. Det var lite svart att somna den natten faktiskt.

Dag 2 Efter en overraskand bra natt i talt packade vi ihop vara saker och akte vidare mot Gran Sabana, vi akte igenom El Tigre som ar Venezuelas farligaste stad, for 30 ar sen fanns knappt nagra lagar dar, ett manniskoliv var inget vart och folk mordades var och varannan dag lat det som. Efter att ha kopt godis for fyra natter utan affar i en stad i narheten akte vi vidare i var tranga Jeep till Gran Sabana. Forst akte vi genom en djungel och ringlade oss uppat over 1000 m over havet. Sedan oppnades en enorm savann framfor oss. Det ar en underdrift att saga att det var vackert, det ar det basta stallet jag nagonsin har varit pa. Efter ett par timmar kom vi fram till stallet dar vi skulle spendera de forsta 2 natterna, em jattefin campingplats precis vid en fors och vattenfall dar vi fick ducha. Dagen flot pa bra och jag kande att jag borjade fa koll pa det har med vildmarksliv, tills det blev kvall.. det borjade med lite regn och overgick i sporegn och blast, alla stod under taket som vi hade over "koket" och vara vaskor nar vi ser ett talt ligga upp och ner. Och sjalvklart var det ju vart talt med alla vara vardesaker i. Sa den natten sov vi sju personer i en bil. jag vaknade flera ganger i panik att det skulle regna sa mycket att bilen skulle borja glida ner mot vattenfallet.

Dag 3
Vaknade lite stel i kroppen men glad, solen var tillbaks! Vi hade spanskalektioner och var ute och gick och klattrade langs vattenfallen. Pa kvallen var det battre vader och vi grillade och tittade pa den mest stjarnklara himel jag nansin sett, nagra av oss la ut vara liggunderlag under bar himel och bara lag ochg tittade och pratade. Det borjade dock regna in senare i varat talt sa vi svenska tjejer som delade talt och nagra till lag utomhus den natten.

Dag 4
Gick vi upp tidigt och packade ner lagret for att aka vidare, det kandes trist, men det var innan jag visste vart vi skulle aka. Vi stannade till vid ett vattenfall och en fors dar vi hoppade fran klipporna. Sen akte vi till den storsta staden i omradet Gran Sabana, San francisco. Dar at vi lunch och kopte souvenirer gjorda av jorden har, kopte massor bara for att forsoka spara kanslan av att vara har. Sen akte vi vidare genom det har vackra landskapet som paminner lite om svesnka fjallen pa sommrarna fast storre. Istallet for sma vattendrag finns har vattenfall och forsar overallt, och rund dessa lite skog och resten av landskapen ar oppet med kullar och stora klippiga berg. Finns det ett varldens ande sa ar det har! Jag ska lagga upp bilder sa fort jag ar tillbaks och har min kamerasladd igen. Andra campingplatsen lag pa en stor kulle med underbar utsikt at alla hall med fem stora berg pa ena sidan. Dar ville jag stanna, det var helt klart det vackraste jag nansin sett, ska se sen om det syns pa bilderna hur fint det ar men jag tvivlar pa det. Ni far tro mig istallet, eller folja med mig dit, for jag maste tillbaks. Pa kvallen borjade det blasa upp till storm sa vi fick flytta all packning till ett hus och stalla om talten sa de inte skulle flyga bort, men senare lugnade det ner sig och vi sov gott i talten.

Dag 5
Vaknade av att jag sovit hela natten utan liggunderlag och var helt iskall. Men det gjorde ju inget, var ju med toppenmanniskor pa ett toppenstalle! (det ar sant, jag klagade inte!) Dagen var lugn och vi tog det lugnt och laste spanska i solen, jag brande nasan illa sa nu ser jag lite ut som en clown.. Ingen storm den natten och jag fick ett liggunderlag, tittade pa stjarnorna igen och forsokte forsta att jag skulle lamna det stallet och alla manniskor.

Dag 6 (idag)
Vet ni ju redan vad jag sysslar med, sitter och skriver det kanske langsta inlagget hittils, men det ar for att det har har varit det basta pa hela resan hittils. Och nu ar det slut, sentimentala jag har svart att komma over det, da ar det tur att man har internet att glo pa, har suttit har alldeles for lange nu. Hoppas ni har det toppen darhemma! Saknar er alla massor!