Har jag hallt pa att bli har i Colombia, inte det roligaste som kan handa har direkt, sarskillt inte i detta land. Det borjade som jag tidigare berattat nar jag kom och bara fick vara har 30 dagar. Och det gick inte att losa foran forra veckan, och det var da mynighetshelvetet borjade. Jag vet inte om det ar varmen men folket har arbetar inte pa samma satt som hemma, effektivitet ar ett ord som inte existerar, att klaga finns inte och rattigheter har folk ingen koll pa.
Forra veckan borjade allt med att jag gick till DAS (stallet dar man ansoker om extra tid i landet) med sekreteraren fran skolan och fick lovat att allt skulle ordna sig samma dag, men da behovde jag betala i en bank, och banken var saklart stangd mest hela tiden sa bara betalningen var en kraftanstragning. Nar vi atervander till DAS som det heter far vi veta att vi behover ett pappper fran skolan som intygar att jag gar pa skolan, natt som sekreteraren glomt och de pa DAS valt att inte beratta nagot om forra gangen vi var dar. Sa vi far ga hem igen. Men tredje gangen gillt, idag fick jag min stampel efter att ha suttit dar hela formiddagen och bitit pa naglarna och funderat om man kan bli fangslad om man ar i landet for lange. Jag ar lycklig! Det ar aldrig kul att fa problem har nere, sarskillt inte om det handlar om pass eller pengar, men efterat blir det alltid ett roligt minne, och ett satt att uppskatta myndigheterna darhemma, tro mig, de gor ett riktigt bra jobb!