...Sentimentaliteten.. Den har resan har varit helt fantastisk fran borjan till slut och det har kants som att den aldrig skulle ta slut men nu sitter jag har, sista dagen i Cartagena. Tankte att jag skulle anvanda mig av min sentimentalitet och sammanfatta de har 20 veckorna, eller forsoka, for som sagt, hur mycket jag an skriver, och hur mycket jag an forsoker skriva bra kommer jag nog aldrig att kunna uttrycka hur roligt, fantastiskt och underbart det har varit.

Men jag gor ett forsok. Genom att kopiera fragor som jag hittade pa en annan resblogg. Bekvamt och bra!

Något minnesvärt under dit-resan:
Att jag grat hela vagen till Arlanda i bilen och de tva forsta timmarna pa flyget for att jag var sa nervos och var tvungen att dricka vin for att sansa mig. Och att jag traffade den snallaste amerikansk/svenska familjen som trostade mig
Så här bodde jag:
Pa alla olika satt det bara gar tror jag. Familj, talt, i hangmatta med 15 andra tjejer, hostel, hotell, under bar himel.
Vädret var:
Varierande, i Costa Rica var det fint vader, men det regnade alltid fruktansvart mycket tva timmar pa eftermiddagarna. I Venezuela var det tropisk varme de forta vackorna, i Merida var det kallare, svenkt varvader. Har i Cartagena har jag vant mig vid 37 grader och sol varje dag, sa jag kommer ha lite problem med temperaturen nar jag kommer hem..
Bästa köpet:
Min hangmatta i Brasilien! Marracas i Colombia, solskyddsfaktor (det behovdes) och alla Cubalibres!
Godaste måltiden:
Farsk grillad fisk med lime till cocosris och platanos som vi at ute pa en av oarna har utanfor Cartagena.
Konstigaste händelsen:
Nar jag och Anna hamnade mitt i en toalettpapperstold utford av 20 Venezuleaner mitt pa blanka dagen.
Då blev jag rädd:
Nar jag akte buss ensam i Venezuela i 23 timmar och de visar en kidnappnings/tortyrfilm det forsta de gor for en paranoid, ensam och magsjuk Anni. Nar vi akte bat fran en av oarna har i cartagena och vagorna var storre an baten var.
Då blev jag glad:
Nar jag har traffat alla underbara manniskor! Nar jag har last alla fina kommentarer har pa bloggen, varje gang jag har dansat (vilket ar ofta), varje dag faktiskt!
Då skrattade jag hejdlöst:
Det hande var och varannan dag, nar jag och Jonatan till exempel forsokte lara Tim fran USA att sjunga "hej tomtegubbar slar i glasen".
Då blev jag arg:
Igar nar de som jobbar pa barnhemmet motarbetar oss nar vi vill gora mer med barnen an att sitta och spela domino och ignorera barnen som de gor!
Då blev jag ledsen:
Varje gang jag var tvungen att lamna ett underbart stalle for att aka vidare, och varje gang jag har varit tvungen att saga hejda till alla underbara manniskor.
Jag blev kär i:
Massor! Platser, saker, personer, mat, solen, havet!
Resans absoluta höjdpunkt:
Manga, La Gran Sabana var till exempel fantastiskt, forst och framst for att jag pallade att talta fem natter i strack, och ocksa for att det var det vackraste stallet jag nagonsin varit pa, det var forsta gangen jag grat for att jag har sett nagot vackert.
Nya vänner:
Listan kommer bli lang! Linda i Costa Rica som turligt nog bor i Gavle kommer har blivit en riktigt bra van. Anna, Asa och Karin som jag traffade i Venezuela och gjorde tiden dar sa otroligt rolig! Jag kan inte titta pa en hangmatta utan att tanka pa dem! Erik och Daniel som jag ocksa traffade i Venezuela, kan inte dricka en rom och cola utan att tanka pa dem! Maria som har i Colombia blev som en storasyster, Steven, en 65 arig amerikan som blev en riktig bra van, Reaggie, den amerikanska salsakungen har i Colombia, Irene som gor ett toppenjobb pa barnhemmet och har stottat mig med allt fran batpanik till ledsamhet over barnen, jag skulle kunna fortsatta i evigheter..
Olyckhändelser:
Nar jag halkade pa berget Cerro negro i Venezuela och flog ratt pa en stubbe och skrapade upp hela ryggen. Jag hade de haftigaste skrapsaren och blamarkena  i gruppen efter det!
Nära ögat:
Nar jag skulle pa planet pa Arlanda och fick en stark impuls att bara vanda mig om och ga tillbaks till pappa och Carina och skita i hela resan, tur att jag inte gjorde det! Det finns nagra till men de ar av farligare sort och jag tror inte mamma pallar att hora dem an! :)
Blev av med:
Halva min bikinisamling, smaprylar, inget viktigt som tur ar.
Minns resan med dessa låtar:
Allt med salsa och merengue-rytmer, I`m yours far mig att kanna att jag ligger i en hangmatta pa Jakeralodge i Venezuela igen, Crazy med Aerosmith detsamma. Och som sagt, salsa och merengue till oronen bloder!
Minns resan med denna dryck:
Det finns bara ett alternativ: Cuba Libre!
Minns resan med dessa uttryck:
No Gracias! Till alla forsaljare pa alla turiststallen. Toppen! Har jag fatt hora att jag sjalv sager hela tiden! Men det ar ju for att allt AR toppen har!
Kommer aldrig glömma:
Den har resan! Jag vill inte glomma en sekund av den!
Det här ångrar jag:
Ingenting, jag ar bara glad over allt jag gjort
Resans största flopp:
Flopp? Maste varit nar vi i Merida skulle ga pa finrestaurang tillsammans med en larare och hon tar oss finkladda europeer till ett snabbmatsstalle, och att Hugo Chavez skulle komma till merida nar jag var dar och praktiserade pa tidningen, jag skulle med all sannorlikhet fa se honom men han dok aldrig upp.
Roligaste kvällen:
Det finns for manga, men chivabusskvallarna har i Cartagena har varit sjukt roliga, kvallen i Venezuela nar det var danstavling och jag vann, kvallen i Costa Rica da vi dansade hela natten med var danslarare som nog ar den basta dansaren jag mott.
Mest irriterande var:
Att jag inte kan bli brun! Alla mygg och alla latinokillar som skriker efter en varje dag, alla tider pa dygnet, hela tiden.
Åka hit igen:
Jepp! Ge mig pengar sa tar jag pappa och Carina till Costa Rica for sol, bad och aventyr, Mamma till Cartagena for segling och salsa och Kristine till Venezuela for att bestiga Rorima.
Anledning:
For att det ar underbart har!