Efter att ha snurrat runt i gamla färgglada bilar och på olika dansgolv runtom i La Havana och haft det alldeles, alldeles underbart, är vi nu hemma igen. Hemma är alltså Colombia. Cartagena är som vanligt sjukt varmt, vänligt och härligt vanligt, vi kommer allra troligast att sörja salsan på Kuba som inte går att jämföra med något annat. Men Colombia alltså, tänk att det blev såhär, att ett land så långt bort blev vårt ställe på jorden. Saknar dock Bogota, men snart är jag där igen, vilken tur jag har ändå! Alla dessa vackra platser.

 

Men Cuba ska besökas igen, snarast, herregud vilken dröm för oss salseras! Det pirrar i magen bara jag tänker på det! Pastelliga hus med snirkliga balkonger, dammiga gator, lukten av cigarrer, Che Guevara, fattiga och glada cubaner, ädre herrar i panamahattar som sjunger på barerna så högt och med sån inlevelse att de inte behöver mikrofon för att överrösta resten av salsaorkesten, landet där ingen slänger, bara lagar, tar tillvara på precis allt.

 

Målet nu, ha toppendagar i Cartagena med Hanna, sen åker jag till Bogota och flyttar dit lite mer på riktigt, mitt fina Bogota!

 

Livet i La Habana