Nu har vi äntligen internet i huset så jag sitter i vårt rum med aircon på högsta nivå och ska plugga, skönt att slippa släpa datorn genom en tokvarm och fuktig stad till ett café för att plugga.

En sak har jag tänkt skriva om men inte kommit mig för förrän nu. Här i Cartagena går det inte som tjej att gå utomhus utan att höra visslingar, killar skrika hur vacker man är etc. något jag vande mig vid för 4 år sedan när jag var i Latinamerika första gången. Efter ett tag filtrerar man bort allt det där och förstår att det är en del av kulturen, killar här gör detta lika självklart som de äter och sover (de skriker på ALLA tjejer, bör påpekas) och tillslut hör man det knappt. Problemet är att när de tar kontakt och vill prata med en svenska som försöker uppträda artigt, och som dessutom tycker det är trevligt att byta ett par ord med nya människor. För svar på tilltal och ett leende är en invit, och plötsligt, helt ofrivilligt har jag gått och flörtat med massa colombianer på bara en dag! Sen om jag går tillsammans med Senen säger ingen något, jag frågade honom om det för några dagar sen, om varför inga killa visslar när en tjej går med en kille, -det är för att visa respekt för killen, svarade Senen. Men respekten för tjejen då? Jag kanske också vill ha respekt, särskilt om jag går ensam, det höll han med om! (Senen kommer från Bogota där skrik och visslingar tydligen inte är lika vanligt förekommande, så han är också ovan)

Uppochnervänt är det, för här är det jag som är den konstiga, som inte blir glad av komplimanger, fast lite glad blir jag ju också, det är trevligt att få höra att man är fin (trots att man vet att de säger det till flera andra och att man inte är unik), men gud så glad jag skulle bli om någon sa att jag verkade ha en fin personlighet också!