Jag och Senen tog bilen söderut genom slingriga vägar bland gröna berg och vattenfall till byn San Augustin. Och där blev jag kär, nu går jag runt och dagdrömmer om att bo i det där rosa huset uppe på kullen, ha en häst och en halmhatt, rida till chaqira för att titta på solnedgången och de fem vattenfallen, så egna grönsaker och frukt, speciellt lulo och maracuya så jag kan göra världens godaste juice. Jag vill sitta på baren i hörnet av plazat och dricka en Aguila och lyssna till historier de gamla tanterna och farbröderna berättar. 

Jag tror att det är på ställen som San Augustin som man kan vara väldigt väldigt lycklig.

Ja ni hör ju hur jag låter! Men det bästa är att Senen säger att jag kommer bli ännu mera kär i Villa de Leiva och San Gil, byarna vi ska roadtripa till när min mamma är här. Mitt hjärta kommer förmodligen explodera snart av alla vackra platser, alla fina människor och all inspiration jag får!

San Augustin ligger bland kaffeplantage och de grönaste och vackraste berg jag någonsin sett. Det känns lite som jag tror Ecuador är, med kalla nätter och folk i ponchos. Vädret påminner om en riktigt fin svensk sommardag, och de verkar laga all mat över öppen eld. Här har arkeologer hittat stora stenfigurer från urbefolkningen, och dessa står lite överallt i och runt byn. Härifrån börjar Rio Magdalena, Colombias största flod som rinner ut i karibiska havet strax utanför Cartagena. Nu har jag sett både varifrån den börjar och slutar. Jag gillar början mest.

Gott nytt år alla därhemma!