Nyår
Om jag saknade jultraditioner under jul fick jag mig en ordentlig dos på nyårsafton istället. Återigen långt från våra traditioner (men inte helt nya heller då jag redan firat nyår i Colombia 2008/2009), det började redan under dagen när vi åkte till affären för att köpa dricka. Jag står där med en flaska skumpa som det mest självklara i världen och har två colombianer som tittar konstigt på mig och säger: "jaha, ni dricker champange på nyår, va konstigt! Vi kör på whisky". Jag må vara öppensinnad men lite bubbel vill man faktiskt ha på nyår så det fick det bli.
Sen kom kvällen med stor fest på gatan med plaststolar och gatans största högtalare. Fickorna fullproppade med pengar och linser för det ska göra att man har pengar resten av året, äta 12 vindruvor vid 12-slaget och det vet jag faktiskt inte riktigt varför vi gjorde, tror det var för tur eller nått liknande. Bränna stora hemmagjorda dockor fullproppade med smällare, ha nyköpta kläder på sig, springa runt med resväska för att få resa mycket under året och mycket mer!
Sen dansade vi till morgontimmarna, salsa och meregue såklart men också colombiansk cumbia och en annan dans från Neiva jag inte minns namnet på.
Väldigt lyckad kväll med andra ord! Och nu är jag superpeppad på 2013! Jag är så tacksam för allt som hände 2012, för att jag vågade åka, vågade börja plugga igen, för all dans, för alla nya människor jag träffat och alla "gamla" därhemma som är bäst i världen. Men jag tänker toppa allt det nu, herregud vilket äventyr 2013 kommer att bli!
San Augustin
Jag och Senen tog bilen söderut genom slingriga vägar bland gröna berg och vattenfall till byn San Augustin. Och där blev jag kär, nu går jag runt och dagdrömmer om att bo i det där rosa huset uppe på kullen, ha en häst och en halmhatt, rida till chaqira för att titta på solnedgången och de fem vattenfallen, så egna grönsaker och frukt, speciellt lulo och maracuya så jag kan göra världens godaste juice. Jag vill sitta på baren i hörnet av plazat och dricka en Aguila och lyssna till historier de gamla tanterna och farbröderna berättar.
Jag tror att det är på ställen som San Augustin som man kan vara väldigt väldigt lycklig.
Ja ni hör ju hur jag låter! Men det bästa är att Senen säger att jag kommer bli ännu mera kär i Villa de Leiva och San Gil, byarna vi ska roadtripa till när min mamma är här. Mitt hjärta kommer förmodligen explodera snart av alla vackra platser, alla fina människor och all inspiration jag får!
San Augustin ligger bland kaffeplantage och de grönaste och vackraste berg jag någonsin sett. Det känns lite som jag tror Ecuador är, med kalla nätter och folk i ponchos. Vädret påminner om en riktigt fin svensk sommardag, och de verkar laga all mat över öppen eld. Här har arkeologer hittat stora stenfigurer från urbefolkningen, och dessa står lite överallt i och runt byn. Härifrån börjar Rio Magdalena, Colombias största flod som rinner ut i karibiska havet strax utanför Cartagena. Nu har jag sett både varifrån den börjar och slutar. Jag gillar början mest.
Gott nytt år alla därhemma!
Tomten kommer inte till Colombia
Hit kommer Niño Dios, Jesus. Rätt löjligt att Jesus skulle dyka upp och ge presenter på julafton tyckte jag tills jag började fundera på tomten och att det nog egentligen är löjligare med en produkt från ett läskföretag som kommer och delar ut presenterna.
Men julen blev rätt trist för min del, fick urinvägsinfektion på självaste julafton och sov bort hela kvällens fest med hela grannskapet. Men julen är ju mer än en fest och jag är nöjd, men kan nog konstatera att vi svenskar kan julmysa bättre än colombianerna. Huset här i Neiva är visserligen belamrat med julpynt. Men levande ljus, doft från nån sorts julmat, julmusik och framförallt julefrid saknas. Däremot har det varit full rulle, inte minst när det kommer till de där kulturkrockarna jag skrev om förut.
Jag har tillexempel fått fötterna ismörjda i lime av Senens kusin Lucy, för att hon hörde av grannfrun att det ska hjälpa mot urinvägsinfektion (jag vet inte var mest komiskt, att som sjukligt kittlig få fötterna torterade, eller det att hela grannskapet pratar om min urinvägsinfektion).
Något som är extremt svårt är att förstå släktbanden, för här är alla tia (moster) eller primo (kusin), sen att en tia egentligen är kusinens exmans syster, det gör inte henne mindre inkluderad i familjen, vilket är så himla fint. Vilket också gör att de mer än gärna till familjen inkluderar en konstig blek svenska som alla måste prata lite långsammare med för att hon ska förstå.
Nä, jag gillar verkligen julen här, jag gillar att de bygger julkrubbor på flera kvadratmeter sär de samlas varje dag från den 16e fram till jul för att be böner och sjunga julsånger med marackas och trummor återigen med hela grannskapet, hur det jämt lagas mat i köket och hur fullkomligt normalt det är att få pasta med ris och en potatis till lunch.
Hoppas alla ni haft en toppenjul och får en grym nyårsafton!
Jag är nog världens sämsta bloggare
Och jag vet inte riktigt varför egentligen. Jag har visserligen haft fullt upp sen jag kom tillbaks från Cartagena efter två underbara veckor med Hanna, men man ju alltid tid att slänga ihop ett blogginlägg, men det har jag inte riktigt gjort då.. Men nu så!
Det har har typ varit en enda lång släktträff här i Bogota sen jag kom tillbaks, först var det släkten på Senens pappas sida som var på besök från Miami, vi drog på roadtrip med två av kusinerna ut på landsbygden i Anderna strax utanför Bogota, ett helt nytt Colombia för mig som är van vid karibien, men åh så vackert det var! Sen kom mammans släkt, och vi drog tillbaks till Cartagena med dem, och trots att Cartagena nu är alldeles underbart bekant för mig vid det här laget, så var det ett helt nytt Cartagena jag fick uppleva den här gången. Cartagena kryllar av colombianska turister och nu fick jag tillbringa en Cartagenasemester tillsammans med några av dem. Detta inkluderar aktiviteter som jag inte riktigt har prioriterat innan, innehållandes chivabussar (en slags galnare, högljuddare och färggladare version av sightseeingbussarna), hela dagar på stranden och att faktiskt köpa grejer alla försäljare kränger där, och framförallt, bo i Boca Grande, delen av staden som oftast beskrivs som en smutsigare version av Miami och som jag tidigare aktivt undvikit då jag fullkomligt älskar gamla stan. Men måste faktiskt erkänna att det var trevligt där, med havet precis nedanför balkongen, så nära att man hör vågorna när man ska sova, inte så pjåkigt!
Men nu är jag tillbaks på en blixtvisit i Bogota och njuter av att vara "hemma", jag tar ett par spanskalektioner, pluggar och försöker lära mig att åka transmilenios, bussarna här som är ett virrvarr av linjer och känns lite som kärnfysik att förstå sig på. I övermorgon åker vi till Neiva för att fira jul med svärsläkten, den månadslånga släktträffen fortsätter med andra ord, intensivt med väldigt roligt!
Åh jag måste berätta om alla kulturkrockar, de är roliga! Det får bli nästa gång, som jag hoppas blir snart!
Kram på er och God Jul!
Mitt Disney
Att ha Hanna här är som att ha hemma lite närmare, speciellt fina Disney, jag har frågat henne om precis allt som händer på kontoret och hur alla mår och så kommer jag på hur jäkla bra jag har det. Det är så underbart att vara här att det knappt går att beskriva, älskar varje sekund jag får här i mitt underbara Colombia, men samtidigt vet jag att första dagen tillbaks på jobbet kommer jag studsa in på kontoret och vara tokglad över att få vara där igen, så var det bara efter min månad i Afrika förra året och efter förra colombiavistelsen i mars.
Ibland saknar jag alla galet mycket att det nästan blir ledsamt, men så tänker jag att vilken himla tur att där i Stockholm finns ett kontor proppfullt med några av de finaste människorna i världen, och där ska jag få jobba!
Salseras en La Habana
Efter att ha snurrat runt i gamla färgglada bilar och på olika dansgolv runtom i La Havana och haft det alldeles, alldeles underbart, är vi nu hemma igen. Hemma är alltså Colombia. Cartagena är som vanligt sjukt varmt, vänligt och härligt vanligt, vi kommer allra troligast att sörja salsan på Kuba som inte går att jämföra med något annat. Men Colombia alltså, tänk att det blev såhär, att ett land så långt bort blev vårt ställe på jorden. Saknar dock Bogota, men snart är jag där igen, vilken tur jag har ändå! Alla dessa vackra platser.
Men Cuba ska besökas igen, snarast, herregud vilken dröm för oss salseras! Det pirrar i magen bara jag tänker på det! Pastelliga hus med snirkliga balkonger, dammiga gator, lukten av cigarrer, Che Guevara, fattiga och glada cubaner, ädre herrar i panamahattar som sjunger på barerna så högt och med sån inlevelse att de inte behöver mikrofon för att överrösta resten av salsaorkesten, landet där ingen slänger, bara lagar, tar tillvara på precis allt.
Målet nu, ha toppendagar i Cartagena med Hanna, sen åker jag till Bogota och flyttar dit lite mer på riktigt, mitt fina Bogota!
Livet i La Habana
La Havana
Här luktar det gamla bilar och cigarrer, fast på ett bra sätt, och det är otroligt vackert, Colombia är annorlunda Sverige men Kuba är en annan tid och annan värld! Men det bästa med att vara här är att vara med Hanna! Två salsatokiga suecas, det kan inte bli annat än toppen! Men det känns liksom i luften allt det svåra som finns här, fattigdom i kontrast till storartade hotell och rika turister, känsliga jag kommer säkert ta sjukt illa vid mig ju mer jag ser.. Men vackert är det!
Hej bloggen!!
Sitter på flygplatsen i Cartagena och väntar på att åka till Havanna, har gått igenom den mest ingående säkerhetskontrollen, där det finkammat allt mitt bagage, härliga Colombia!
Jag kom tillbaks från Bogota till ett kokhett festivalcartagena. Igår var det karneval, och hela stan full av folk som kastar färg på varandra, jag är fortfarande fläckig (kanske därför de kollade upp mig så mycket här på flygplatsen).
Ok! Nu måste jag boarda!
Nu bär det av till Kuba!
Bogota
Tänkte åka till Bogota för att få lite kallt och lite miljöombyte, jag tänkte inte gilla det så värst mycket. Jag har alltid haft bilden av Bogota är som lite grått, trist och farligt. Men här är jag nu och är fullständigt tokförälskad i den här staden! Kolla bara hur det såg ut från bilien påväg in till stan från flygplatsen.
Det är så fantastiskt vackert. Enorma berg runt hela staden, gatukonst i varje kvarter, arkitekturen i gamla stan, det är liksom fulsnyggt här, och massor att göra. Det känns som att jag är otrogen mot mitt älskade Cartagena! Det var ju där jag skulle vara men nu sitter jag och smygplanerar en permanent flytt hit.. Men jag tar det lugnt, jag är ju rätt ombytlig av mig och får massa infall mest hela tiden, jag ska inte tänka så mycket, bara njuta av att jag är här jus t nu. Jag blir här en vecka först och främst, sen åker jag tillbaks till Cartagena för att åka till Kuba med Hanna! Äntligen!
Bogota tar dock andan ur en på flera sätt, staden ligger på 2 500 meters höjd, vilket gör att man blir andfådd av minsta lilla ansträgning. En av de bästa sakerna med Bogota är dock att jag kan ha riktiga kläder på mig! Som byxor! Efter två månader i svettiga shorts och klänningar var det helt underbart att sätta på sig kläder man känner sig hemma i, som jacka och sånt, jag får lite dåligt samvete av att säga det, vi svenskar ska ju avguda värmen när vi väl får den, men det KAN faktiskt bli för varmt!
Los chicos
Att killarna här är aningen mer påstridiga har jag redan skrivit om, men när jag och några tjejkompisar pratade om detta igår, och vek oss av skratt av alla galna historier så kände jag att jag bara måste berätta lite mer för det är otroligt komiskt. Som sagt så hör man alltsom oftast på stan killar som visslar och ropar efter en, men vissa killar går steget längre för att få kontakt med tjejer, och tillvägagångssätten är rätt, annorlunda från vad vi europeer är vana vid, minst sagt kreativa. Vad sägs som att man står och ska korsa en trafikerad gata och en kille bestämmer sig för att gå ut i gatan, stoppa trafiken och som om man var blind liksom LEDA över en, eller tar reda på ens rutiner för att varje dag vara precis utanför din dörr varje gång du ska ut, fråga om ni kan ses och få ett nej precis varje dag, eller skrika "prinsessa, har du rymt från Disneyland?". Ibland är det rätt underhållande, ibland skitjobbigt. Men sen finns det andra colombianos, ens killkompisar som liksom väger upp för det jobbiga, de som följer en till dörren på kvällarna så man slipper gå ensam (och riskera råka ut för en av de förstnämnda), som tar med oss till de bästa salsaställena dit ingen annan turist hittar, de som alltid är ute och gör nått kul man kan hänga med på, de är toppen!
Annars då, jag tar spanskalektioner på "min och Hannas" skola, förra veckan och den här, tokpluggar spanska nu och vill helst lära mig allt på en gång. Sjukt roligt men väldigt frustrerande på samma gång. På lördag åker jag till Bogota och hälsar på Senen som redan är där. Jag ser så mycket fram emot det! Att se nått annat, upptäcka en annan stad, och kyla! Ja ni läste rätt, det KAN bli för mycket karibisk värme, nu längtar jag efter att sova med täcke, ha riktiga skor på mig, mysa inomhus, fy vad mysigt! Ett tag iallafall, sen finns ju karibien kvar på bekvämt avstånd om jag tröttnar!
Palenque
Palenque var spännande, minst sagt. Jag kan nog säga att det här var den svåraste platsen jag har övernattat på, emotionellt och fysiskt. Det är svårt att förklara, när man kommer från fantastiskt bra förhållanden som vi har i Sverige har man ordet fattig nära till hands för att förklara ställen som Palenque, men de är inte fattiga. Vi har mer än dem, visst, mycket mer, men de har det de behöver, och behöver de något ytterligare är det inte samma som vi anser att de behöver (som kök innomhus, golv, möbler etc).
Vi fick sovplats hos en faster till en av Emelines elever (hon är engelskalärare), ett hus som med våra mått mätt mer var som ett förråd, vi stelnade båda till när vi såg vart vi skulle sova, och ansträngde oss rätt hårt att inte låta vår chock synas inför familjen.
Den där klassiska fanvabrajaghardet-känslan infinner sig, men jag gillar inte den, jag vet liskom inte hur man ska förhålla sig till den känslan. Jag har en enorm respekt för dem som bor där, de var helt fantastiska och trevliga människor, och glada. Jag vill inte tycka synd om dem, eller tänka "åh herregud såhär skulle jag aldrig kunna bo!", det känns så respektlöst. Men de tankarna smyger liksom på hur jag än vrider och vänder på det, och jag får så dåligt samvete, jag vet inte riktigt vad det är, kanske är det hur lite jag tycker om hur jag kommer på mig själv att liksom bedömma livskvalitet efter hur mycket materiella ting någon äger, usch.
I Palenque är det flesta invånare svarta, till skillnad från Cartagena där alla fäger och ursprung är vanliga. Det är intressant hur en by byggd av slavar som lyckats fly, har under alla år kunnat bevara den kulturen, de sjunger om Afrika som sitt hemland trots att de, eller de närmaste förfäder, aldrig någonsin varit där. En liksom konstig gemenskap i att vara utanför gemenskapen i sitt egna land.. Också en konstig sak är att bara en timme med buss från Cartagena är det så ovanligt med vita människor att flera kom fram till oss och bad om att få ta ett kort på oss.
Imorse klockan 4 gick vi med i karnivalen genom byn, upp till en kulle där alla musikgrupper som uppträdde dagen innan speolade och dansade tills solen gick upp över bergen, helt fantastiskt vackert! Nu är jag återigen tillbaks till Cartagena, till min luftkonditionering, sköna säng, rena golv, dusch, och mitt dåliga samvete, över att jag tycker mig behöva allt det där för att ha det bra.
Okej, nu spydde jag ut mig precis alla mina tankar, ursäkta röran, hoppas det inte blev helt obegripligt!
La tienda
Det här är min affär, den är liten men de har precis allt man kan behöva. När jag kommer in ler de och säger hola mi amor! Tänk va trevligt om de gjorde det på prisextra fridhemsplan också!
Playa Blanca
Fredag, midnatt och det är fest precis utanför dörren. Men jag är hemma, och sjukt trött. Idag åkte jag, Christina (en sjukt cool tjej från Schweiz som flyttat hit för att driva en kitesurf-skola) och hennes kompis till Playa Blanca. Fina Playa Blanca som jag inte besökt på fyra år, den var precis lika härlig som jag mindes den, och vi invigde Christinas nya bil och slapp näradödenupplevelsen jag hade sist när jag åkte dit med båt. Efter Playa Blanca utforskade vi området, fick nys om en annan strand, åkte på en väg som slutade vara en väg men vi körde på ändå, hamnade i en vacker skärgård, tog en båttur till en undebar ö och blev erbjudna ostron och bläckfisk. Avstod och åkte istället till byn man knappt kan ta sig till utan båt, men det går med fyrhjulsdriven bil innehållandes tre nyfikna tjejer. Såg massa vackert, åkte tillbaks längs stranden i solnedgång.
Hemma väntade precis alla jag tycker om i Cartagena, har suttit ett par timmar på Plaza Trinidad (som alltid) och snackat massa skit med fina människor, men nu gav jag upp. Imorgon drar jag och Emeline till Palenque, en by strax utanför Cartagena, som håller trumfestival i helgen. En by skapad av slavar som lyckades fly, därav massa afrikanska infuenser i kultur, mat och framförallt musik! Precis i min smak! Hoppas på massor av
champeta (klicka på länken och kolla in videon om ni vill se hur jag och mina svenska höfter absolut inte dansar till den här underbara musiken).
Att ha el eller ej..
Det gick sådär att fota ovädret, men ni fattar grejen, det åskar som sjutton, än sålänge har vi el, jag hoppas det fortsätter så för jag har ingen lust att gå genom ett kolmörkt Getsemani när jag ska träffa min fina fina franska kompis Emeline för ett parti scrabble, det blir svårt att spela också om vi inte ser nått..
Volcano Totumo
En helt vanlig torsdagsaktivitet, bada lite i en vulkan, inget konstigt med det, det konstiga är att inte ALLA gör det här, för det är kul!
Såhär glad blir man!
